Spridda skurar

Efter mycket väntan var det äntligen dags. Taggade till tusen skulle jag och Carl-Anton sticka ut en helg på ett karp- och sutare-pass. Partiklarna kokades, väskorna packades, och våra bilar styrde mot nordligare breddgrader. Valet av lokal kändes rätt, vinden låg på in mot land, väderprognosen hade lovat duggregn, blåst och ca 16 grader varmt under större delen av helgen och efter den senaste tidens dagstemperaturer på 30 grader Celsius kändes det bra med ett större väderomslag.

Tanken var att vi skulle fiska av en platå som vi fått beskriven för oss och vi placerade våra spön jämt fördelat längs det vi uppskattade var nära kanten ner mot djupare vatten. Fredagskvällen passerade utan något anmärkningsvärt tjut från larmen. Vinden tilltog i styrka efterhand som klockan gick och våra swingers framkallade ett och annat falsklarm när vinden fick tag om dem. Under natten drog mer oväder in och åska och blixtar drog förbi ovanför tältdukarna.

Klockan fem på lördagsmorgonen smällde det! Nu var det inget falsklarm, ett av mina larm tjöt ljudligt och innan jag tog mig ur sovsäcken som följde med halvvägs ut genom tältet hann spöet hoppa ur den nedre klykan. Jag höjde spöet och började pumpa in lina så behärskat jag kunde i mitt yrvakna och smått panikslagna tillstånd. På vägen in kände jag en viss tyngd men bara ett fåtal små knyckar och tankarna på att jag hade bommat fisken och bara samlade in grönsaker längs botten kom upp. Men nej då, plötsligt bröt ryggen av en sutare vattenytan och jag kunde själv landa fisken trots mina darriga ben. Jag hade faktiskt inget annat val eftersom Carl-Anton inte märkt larmet och sov tungt i sitt tält. Jag gick fram till tältduken och ropade att han skulle vakna och ta med sig kameran och vågen ut för jag hade en stor sutare på avkrokningsmattan. Vågen visade 3040 gram och min största sutare någonsin var officiellt landad.

En och en halv timme senare var det Carl-Antons tur. Plötsligt sprutade det ut lina från rullen och larmet skrek för fullt. Mothugget satt bra och spöt bågnade fint när fisken stångades och rusade. Plötsligt blev det stumt som om den gått fast och vi fasade båda två för det värsta. Men efter en stund verkar den ha tagit sig loss själv och kampen fortsätter lite till innan den får syna håvnätet. Tigernötterna var tydligen för goda för att avstå för denna fjällkarp på 3940 gram.


Resterande morgontimmar passerade utan fler napp och vid tolvtiden var Carl-Anton tvungen att åka hem för att komma tillbaka igen vid femtiden och någon gång under de timmarna hann jag landa en karp på exakt 3500 gram och bomma ett run. Carl-Anton hade när han varit iväg passat på att åka inom Stefan på Laholms Sportfiske och köpt ett markörflöte så vi kunde skaffa oss en egen bild av hur denna platå vi fiskade på såg ut. Till vår stora förvåning hade vi grovt överskattat platåns storlek!


Istället för att fiska på platån hade vi fiskat på branten ner mot djupet och med flera spön ända nere på 5-6 meters djup och inte 1,5-3 meter som vi trott! Med rask takt placerade vi om alla spön även om det bevisligen gick att fånga fisk bortanför platåns kant. Med spöna omplacerade och med ett antal nya mäskbollar i vattnet kände vi båda två att vi ökat våra chanser att få mer fisk och förhoppningsvis större fisk.

Mer fisk blev det, i alla fall fler kontakter med fisk för Carl-Anton tappade en fisk under drillning och jag själv missade ett ordentligt run. Vid elva kröp vi ner i sovsäckarna men redan efter en timme var det dags. Då var det ombytta roller, ett av mina larm tjöt, Carl-Anton for upp, gapade och skrek att det var mina grejer som lät och efter en hel evighet enligt Carl-Anton kastade jag mig ur tältet och sprang fram till spöt och kunde efter ett par minuter landa en karp som vägde 4100 gram. 

Resten av natten och morgonen passerade utan någon mer fisk och vid lunchtid beslutade vi oss för att packa ihop. Det blev inga monster till karpar den här gången men mitt pb på sutare är jag mycket nöjd med och det var två pojkar med betydligt mycket mer kött på benen som körde där ifrån!